Snacka om att det tar död på en att boka simskola till barnen! Platserna går åt som smör i solsken:( Blev såklart strul m allt som kunde strula. Men nu e det fixat. Puh!
Stora tösen börjar på sin nya skola i dag. Hoppas att det blir bra denna gången! Orkar inte m hennes tonårsfasoner:( Va e det för framtidsdröm att flytta till USA o gifta sig rikt? Vilken verklighetsanknytning har man då? Trodde att jag uppfostrat henne till en självsäker o stolt tonåring som trodde på att göra egen karriär. Inte nån slags bimbo. Men jag måste säga att hon vill bli fotograf oxå. Hoppas nu bara att hon tar skolan på allvar så hon kommer in på ett bra gymnasium så hon kan förverkliga den drömmen:) Hon skulle gått ut 9:an nu till sommaren men hon fattade det mogna beslutet att i stället börja i 8:an på den nya skolan. Hon har missat allt för mycket o på detta sättet har hon en chans att läsa upp sina betyg.
Ja, barnen har jag väl fått för mina synder;) Lika goa som de kan va lika jäkliga kan de va. Skulle hållt mig till hundar, hehe.
Hoppas på lugn dag. Ha det bäst:)

Om det e nåt du vill läsa om på bloggen så kan du väl dra i väg ett par rader;)

Då va jag på väg hem efter ännu en givande dag på jobbet:) Jag älskar att jobba m människor o speciellt när man vet att jobbet gör skillnad i personernas liv.
Problemet e att jag inte alltid kan sköta maten på jobbet. Får ibland slänga i mig maten o det gillar inte magen:( Men det får va så.
Nu ska jag hem o natta skitungarna;) Sen ska jag längta tills på fredag:) Då jäklar i lådan ska det bli festa av;)
Ha en fortsatt bra kväll:)

Har läst lite på några andra bloggar om det här med kroppen. Någon som varit överviktig har för alltid nåt fel inne i huvudet. Hen kommer nog alltid att ha en knepig inställning till mat o ha en sne kroppsuppfattning. Jag umgicks tidigare m en tjej som va knubbig hela sin barndom men när hon va 14 gick hon ner i vikt genom träning o ny kosthållning. Jag kände henne när vi va barn, men åren mellan 12- 25 hade vi ingen kontakt. Så när jag tänker på henne så ser jag den lilla knubbiga tjejen jag kände, inte den nu smala vuxna kvinnan. O hon tänker på samma sätt. När vi pratat om det så har hon sagt att hon fortfarande känner sig tjock, trots att hon varit smal i 20 år! När vi träffas så måste vi allra först avklara det där m maten. Vad ska vi äta, när o var.... När det e klart kan vi prata om allt annat. Men visst e det sjukt att tuggandet e så viktigt. O så e det ofta m andra vänner oxå. När jag bjuder hem nån till mig så brukar jag fråga va hen vill att jag ska bjuda på. Nu diskuterar vi ofta mina LCHFrecept o att hen vill prova nåt sånt. Det e så viktigt för mig att mina gäster går från mig mätta o belåtna. O nu kan jag ofta baka kakor bara för att jag gillar att bjuda på det o se när andra njuter av att äta det. Jag har blivit en feeder!
Visst e det märkligt att man kan va så messed up i huvudet när det kommer till mat. O det e ju nåt man inte kan undvika, vi behöver ju mat för att leva, o i sociala sammanhang bjuds det alltid på mat. Begravningar, fester, kaffepauser osv. Inte konstigt att många har ett konstigt o känsloladdat förhållande till mat.
Ja, det va lite tankar kring kropp o mat:) I dag blir det lite jobb för mig, så det blir trevligt:) Ha en go dag!

I dag har varit en bra dag:) Jag lyckades stjäla till mig en barnfri timme då jag o vännen P gick o solade. Så jäkla skönt:) Nu försöker jag peppa min själv inför helgen. Då blir det åka av;) Det e rockabilly kväll på The Tivoli. Jag ser fram emot det så sjukt mycket! Ska dit m två väninnor:) O sen e jag jobb o barnfri hela helgen. Vilken lyx:) Nu ska jag strax hoppa i säng. Sov gott:)

Ska m äldsta tösen o hälsa på i en ny skola. Vi har tyvärr problem m mobbning o engagerade lärare på den nuvarande skolan:( Det innebär att dottern knappt gått i skolan på nästan ett år så nu ska hon börja om i 8:an. Det e jäkligt trist att det blir så här o självklart e dottern inte helt oskyldig. Hon e definitivt inte guds bästa barn;) Men tydligen så gäller inte skolplikten för alla barn här i landet. Att skolan valt att lösa problemen genom att stoppa huvudena i sanden lär bli deras problem, det märker de nog.
Ha en bra dag, solen tittar fram här o det ser ut att bli en fin dag:)

Jaha, så vart denna söndagen till ända. Har funderat lite på hur personlig man ska va på sin blogg. Vissa bloggar jag följer där e tjejen anonym, inga namn eller foto eller så. På andra bloggar e vissa tjejer galet öppna om allt. Jag tycker att det e upp till var o en. Om nån inte vill läsa om nåt jag skriver, om hen tycker att det blir för privat, utelämnande eller pinsamt så e det ju bara o lägga av o läsa min blogg. Jag ser bloggen som min dagbok o jag vill kunna gå tillbaka om tex ett år o kolla hur det va just då. O om jag då håller tillbaka, då får ju varken jag eller du en ärlig bild av mig. O vem fan vill läsa om nån jäkla fejk brud? Det finns det gott om ändå så jag vill inte bidra m sånt skit. Nä, jag försöker hålla det real, så långt det går, på gott o ont;)
Sov gott:)

Va hos väninnan i går kväll o hälsade på den lilla nya bebistösen. Hon e helt ljuvlig, som en liten docka:) Jag kunde tyvärr inte va med på förlossningen men vi tittade på filmen från den. ( bra filmat J!) Jag kan bara säga att det drog o slet i hela underlivet på mig o det värkte i äggstockarna bara av att se den! Kände mig rätt glad över att det inte va jag som låg där;) Men det sorgliga e att jag förträngt det mesta av mina egna förlossningar:( Jag vet ju att jag gått igenom dem, men på nåt sätt så e de rätt så overkliga. Det e det samma m gossens graviditet. Den e oxå nästan borta. Detta beror på mannen jag ( skulle) dela det med. Vårt förhållande va skit o han va knappt närvarande. Han e totalt okänslig o egoistisk. Det enda våra fyra år tillsammans gav mig som e positivt e mina barn. Det negativa jag fick va dålig ekonomi, dåligt självförtroende, sne självbild, borttappad personlighet, div stress sjukdomar mm. Det e hemskt o tänka så men jag önskar nästan att jag aldrig mött honom. Men samtidigt har jag aldrig varit så förälskad i nån som jag va i honom. Jag gav upp hela mig själv o jag förlät honom allt för mycket. Som tur e så när jag va som svagast så fann jag nånstans orken att ta mig ur det. Tror att jag förstod att om jag stannade kvar så hade jag inte klarat av att leva, o jag va tvungen att rädda mig själv för att rädda mina barn. Det har varit en tuff resa för att nå dit jag e i dag, men jag e så glad att jag nåt hit. Jag vet att det inte finns nån mening med att grubbla o ångra sånt som hänt. Jag tror på att det finns en mening med allt det man går i genom i sitt liv. O jag kommer aldrig mer utsätta mig för nån som honom! Tyvärr så e jag lite skadad av det förhållandet, jag har svårt att känna tillit o kan inte tro på nån annans känslor för mig, men jag hoppas det blir bättre med tiden. Som tur e så har jag underbara vänner:) Med dem tar jag mig i genom det mesta:) O mina barn förstås:)
Lite tunga tankar tidigt en söndag morgon:) Ha en bra farsdag:)