Jag får väl ta det här m mina tankar kring sex o kärlek från början. När jag, någon gång i tonåren, blev sexuellt aktiv så upptäckte jag att jag nog har en lite annan syn på det hela än många andra. Jag upptäckte rätt fort att det där m sex o känslor inte nödvändigtvis behöver hänga ihop. Problem som har uppstått på grund av min syn på det hela e bland annat att jag e rätt så cynisk. Jag blir lätt kär, men om det inte e som jag tänkt mig så tappar jag snabbt intresse för mannen i fråga.Jag har svårt att tro på kärleken, det e väl egentligen bara så att man vänjer sig vid varann, eller?
Jag har precis som alla andra ett bekräftelsebehov o sex e bra till det. Det e därför xtra viktigt i ett förhållande att det funkar. Nån kan ge mig blommor o komplimanger men i slutändan så e det vad som händer när barnen somnat som spelar roll. Jo o vanlig närhet e ju oxå viktig såklart. 
Kvinnan som inbillar sig att det e såååå jämlikt, hon kan/ får ju ha sex innan äktenskapet, precis som männen. Visst, men inte för snabbt i förhållandet, hon ska inte vilja för mycket men inte heller säga nej. Tror inte att det va en kvinna som kom på det där m analsex, men likförbannat förväntas kvinnor ställa upp på det, trots att vi rent anatomiskt har andra hål som passar sig bättre att leka med.
Nä, jag e för feminism, men inte om jag inte själv får bestämma över min kropp. Det e fullt acceptabelt att som kvinna välja abort, använda kondom eller säga nej till sex. Men var finns rätten till att få ha sex m vem man vill, hur man vill o var man vill utan att andra anser att man blir utnyttjad eller skadad?
Jag har kommit fram till att jag skiter i va andra tycker o tänker om mig. Jag vill inte vara negativ, jag vill bara att spelreglerna ska va lika för alla!!!
Lev väl:)