Jaha, så vart denna söndagen till ända. Har funderat lite på hur personlig man ska va på sin blogg. Vissa bloggar jag följer där e tjejen anonym, inga namn eller foto eller så. På andra bloggar e vissa tjejer galet öppna om allt. Jag tycker att det e upp till var o en. Om nån inte vill läsa om nåt jag skriver, om hen tycker att det blir för privat, utelämnande eller pinsamt så e det ju bara o lägga av o läsa min blogg. Jag ser bloggen som min dagbok o jag vill kunna gå tillbaka om tex ett år o kolla hur det va just då. O om jag då håller tillbaka, då får ju varken jag eller du en ärlig bild av mig. O vem fan vill läsa om nån jäkla fejk brud? Det finns det gott om ändå så jag vill inte bidra m sånt skit. Nä, jag försöker hålla det real, så långt det går, på gott o ont;)
Sov gott:)

Va hos väninnan i går kväll o hälsade på den lilla nya bebistösen. Hon e helt ljuvlig, som en liten docka:) Jag kunde tyvärr inte va med på förlossningen men vi tittade på filmen från den. ( bra filmat J!) Jag kan bara säga att det drog o slet i hela underlivet på mig o det värkte i äggstockarna bara av att se den! Kände mig rätt glad över att det inte va jag som låg där;) Men det sorgliga e att jag förträngt det mesta av mina egna förlossningar:( Jag vet ju att jag gått igenom dem, men på nåt sätt så e de rätt så overkliga. Det e det samma m gossens graviditet. Den e oxå nästan borta. Detta beror på mannen jag ( skulle) dela det med. Vårt förhållande va skit o han va knappt närvarande. Han e totalt okänslig o egoistisk. Det enda våra fyra år tillsammans gav mig som e positivt e mina barn. Det negativa jag fick va dålig ekonomi, dåligt självförtroende, sne självbild, borttappad personlighet, div stress sjukdomar mm. Det e hemskt o tänka så men jag önskar nästan att jag aldrig mött honom. Men samtidigt har jag aldrig varit så förälskad i nån som jag va i honom. Jag gav upp hela mig själv o jag förlät honom allt för mycket. Som tur e så när jag va som svagast så fann jag nånstans orken att ta mig ur det. Tror att jag förstod att om jag stannade kvar så hade jag inte klarat av att leva, o jag va tvungen att rädda mig själv för att rädda mina barn. Det har varit en tuff resa för att nå dit jag e i dag, men jag e så glad att jag nåt hit. Jag vet att det inte finns nån mening med att grubbla o ångra sånt som hänt. Jag tror på att det finns en mening med allt det man går i genom i sitt liv. O jag kommer aldrig mer utsätta mig för nån som honom! Tyvärr så e jag lite skadad av det förhållandet, jag har svårt att känna tillit o kan inte tro på nån annans känslor för mig, men jag hoppas det blir bättre med tiden. Som tur e så har jag underbara vänner:) Med dem tar jag mig i genom det mesta:) O mina barn förstås:)
Lite tunga tankar tidigt en söndag morgon:) Ha en bra farsdag:)

Jaha..... Då låg man här o glodde i taket när man kunde haft sovmorgon:( Har sovit rätt så kass då en av mina närmsta vänner ska få barn vilken minut som helst. O jag ska nog va med på förlossningen:) Om det löser sig m barnvakt o lite annat. Så jag e rätt så spänd just nu. Vågar inte ens ställa mig o träna, för tänk om de ringer o jag inte hinner duscha utan bara måste hoppa i kläderna? I- landsproblem eller vad, hehe.
Nä, får väl ligga o vila ett tag nu innan småmonsterna vaknar;)
Ha en bra dag:)

Så jäkla gott o va ledig över helgen:) Har inte planerat nåt särskilt, utan vi tar dagen som den kommer. Ska bara köpa lördagsgodis o mysa i morgon. Jag ska förresten försöka komma ut på en promenix samt sola. Hoppas nån vill ta ungarna en liten timme så jag kan få lite egentid;)
Jo jag höll på att glömma.... Det där m jeansen..... Jag hade kollat fel. Det va 32 upp till o 34 på längden. Inte tvärtom som jag trodde. Kanske ingen big deal egentligen, men för mig e det stort.
Ha nu en bra helg vännen:)

I dag fick jag på mig ett par jeans jag fått av en kompis. När jag fick dem så gick de inte ens över häcken på mig. Så i dag när jag märkte att de passade blev jag skitglad:) Så jäkla nice! De e i storlek 34/32, antar att det e 42/44 i " normal" storlek. Weeeee:) Heja mig!

Fick värsta illamåendeattacken innan:( Kändes som jag skulle kräkas mitt ut i affären, men det gjorde jag inte som tur va. Nu har det lagt sig, men jag känner hur det kör runt i magen o jag har typ frossa:( E helt konstig i kroppen. Knepigt!
Har oxå vart på möte m äldsta dottern på hennes skola. Det verkar som att hon ska gå om 8:an. Hon går i 9:an nu, men hon va knappt i skolan i åttan pga mobbning. Skolan har skött det hela under all kritik men jag hoppas verkligen att det blir bra av klass o skolbyte. Jag menar, det kan inte bli sämre än det e nu:(
Ja, ja.... Livet e en ständig kamp. Skam den som ger sig o det som inte dödar det härdar osv osv osv.
Lev väl

Jag e så himla trött:( Jag tror att jag måste skärpa mig o ta nån multivitamin eller nåt. Jag tänkte ju ta vetegräset men det e så äckligt så jag kan bara inte ta det! Jag somnar när jag nattar barnen vid åtta, vaknar till efter en timme o går o borstar tänderna o läser ca en kvart. Sen somnar jag om o sover till halv sju. Orkar inte gå upp o träna tidigt längre. Förstår inte varför jag e så trött, om det inte e pga nån vitaminbrist. Fan va jag önskar jag va lite pigg:(
Fortsättning följer.....

Har en ledig dag o passar på att glöggmysa m gossen:) Jag brukar ha som princip att inte dricka glögg förrens den första advent. Men det e för att jag vanligtvis bantar på något sätt. I år bantar jag inte, men det e ju i o för sig inte LCHF vänligt m glögg heller. Men så länge inte sockersuget blir allt för jävligt så tycker jag att jag kan unna mig emellan åt.
Jag har nog inte riktigt samma vikthets som jag hade tidigare. Jag kommer i de flesta av mina kläder som hängt i garderoben o hånat mig. Jag har oxå köpt lite nya grejer. Men bara sånt som kan passa om jag går ner 10 kg till, dvs tunikor, blusar o koftor.
Ha en bra dag, det ska jag:)